Just nu har vi besök av brorsan Jackson och roar oss med långa flockpromenader med våra bästa hundkompisar och lite lydnad.

Att vila oss i form ger inga nya kunskaper, men för varje gång tycker jag att Häxas attityd i lydnaden blir bättre för varje paus.
Vi småkikar lite på moment inför tvåan och apellen, inte för att vi på något sätt ska forcera framåt utan för att jag är så less på lydnadsklass 1.
Jobbar på att ha roligt när vi kör moment och firar de riktigt bra utförandena ordentligt!

Så, det är vad vi pysslar med.
Nu ska jag och tossisarna ta en kvällspromenix och sen ladda för kompispromenad i skogen i morgon igen.

Nästa helg kör vi tvådagars.
KM i spår och lydnad, jag tyckte när jag anmälde att vi nog skulle hinna påbörja ett framförgående… Hm, nja!
Men resten ska vi nog traggla oss igenom på ett sätt eller annat!
Nu ska jag roa mig med att beställa mig en träningsväst, husset pris till mig när vi äntligen tog ett 1:a pris…
(i och för sig var det jag som hintade himla snyggt, men om han fick sig ett objektiv till kameran så kan väl jag få en väst? Det var väl det som kallades för jämställdhet va? Ska han ha så ska hon ha!)

Idag fick det bli träning i orsa med gänget där.
Häxa gick till största delen skitbra, och vi fick till riktigt fin linförighet innan hon fick röja loss lite med bästa vännen Vikki.
(Misstänker att det kommer bilder på tuffiz.wordpress.com)
Himla härligt att träna med människor som inte bara är duktiga på att ge tips och råd, utan även kan ge glada tillrop när det ser bra ut! Fint för självförtroendet!

Hemma fick klorna en rejäl klippning och nu har Häxorna slö eftermiddag i väntan på att Erik kommer hem.
En hundig helg i världsklass!
Nästa helg blir inte mycket sämre, då blir det lydnadstävling hemma.

Avslutar med grattis till brorsan Puff och Ingela som gått godkänt MT.

Kennelläger:
Jo, i år igen styrde vi kosan mot Eskilstuna och Windedos härliga kennelläger som i år var om möjligt ännu bättre än i fjol.
Jag och Erik köpte oss ett tält och en såndär uppblåsbar gästsäng och inkvarterade oss i med kudde och täcke och med undantag för sista nattens åskstorm bodde vi som kungligheter.
Erik och Häxa körde agility i dagarna två under ledning av bästaste ”moster” Ingrid.
Jag och Häxa körde Sök dag 3+4 med en trevlig herre vid namn Mini i Ärlaskogen.
Jag fastnade ordentligt för Sök och kommer att fortsätta att träna.
Mini var en otroligt bra instruktör som lade stor vikt för att vi skulle tänka själva och göra upp planer för hur vi vill träna våra hundar.
Stort plus på det!
Häxa gillade sök, jag och Erik hade skitkul, både när vi gick med hund och som figuranter.
Dessutom fick man ju ett ordentligt träningspass när man skuttar och springer runt i kuperad terräng och kampar och leker med en massa hundar! Superhärligt!
Sista natten avslutades med ett riktigt rejält åskoväder som vi sov oss så gott igenom, ända tills åskan och blixtarna var rakt ovanför oss tidigt på morgonen och jag vaknade med insikten att vi parkerat tältet under ett träd.
Slet upp en yrvaken husse och hund och hoppade in i bilen.
En liten stund senare slog blixten ner i en åker något hundratal meter längre bort…
Efter härliga dagar med underbara människor och det obligatoriska avslutningsbesöket på Slagstaglass, jag längtar redan till nästa gång jag får se Ärlagänget (och då är moster och Linda inräknade trots att en har flyttat bort och den andra är på väg dit)

Sen då, högsäsong på jobbet, Erik och Häxa körde agility med siktet inställt på hemmatävlingar i början av augusti.
Jag fick damma av speakerrösten från hästtävlingarnas glansdagar till Eriks förtvivlan visade det sig efteråt.
För hur mycket en PA anläggning än förvrider ljudet så hörde Häxa tydligen sin matte och då var allt fokus på uppgiften borta.
Så tre disk av tre möjliga och en husse som fick veta hur det är att gå i mattens skor…
Jag har nämligen haft vissa fokusproblem med hussen i publiken på alla lydnadstävlingar vi startat i.
Sen är vi nästan på dagens dato.
Vi har åter (ofrivilligt) kört en liten period av att ”vila oss i form” dvs minimalt med effektiv träning.
Startade upp igen i förra veckan med att köra igenom ettan i lydnad och YES! Vilken attityd Häxa hade.
Stenfokus och rappa rörelser och hela tiden en viftande svans… Superskoj!!
Igår blev det två spår med Sofie och Jackson som gick jättebra, intresset för apporterna blir allt bättre och hon är alldeles lagom ”på” i spåret.
Idag var hon ännu bättre när vi gick ett spår som Sofie lagt åt oss, med 5 apporter + slut.
Vi hittade alla 5 och hon apporterade dem fint.
Jag lägger mycket tid på att byta fram och tillbaka med godis, kampa och lattja och det har gett önskat resultat.
Tyvärr så hittade vi inte slutet till min förvåning, för hon spårade noga och fint utan avbrott ända fram till vägen där bilarna stod, men ingen slutapport eller snitsel i sikte. (vi hittade inte heller den när vi gick tillbaka och letade) Däremot möttes vi av Häxas bästis Vikki, en slutapport så god som någon hi hi!

Så, då är vi tillbaka på exakt just nu då jag äntligen fick tid att blogga lite…
Jag sitter nämligen på tåget till männskobyn och flyger i morgon till Hemavan en vända för några dagars jobb.
Erik är ute och militärar och Häxa är på lattjolajbanläger hos bästa Sofie!
Vi har världens bästa hundvakter, Sofie är en av dem som lite då och då mer eller mindre frågar om inte vi ska åka bort lite så att hon får ha Häxa. <3

I ett annat inlägg kommer lite bilder och kanske en rapport från sista tävlingen innan jobbuppehållet.
En tävling där vi landade på 158,5 poäng och jag ändå gav domaren en kram!

Vi får se hur det går, på tidigare tävlingar har det ju varit våra ”säkra” moment som har överraskat mig på det mindre bra sättet…
I morgon är planen att gå igenom läggande, ställande och apportering innan start som en liten ”renminder” sen köööör vi!

Åerkommer med rapport.

Nåväl, de senaste tävlingarna har gått riktigt dåligt. Jag kan inte säga att jag är förvånad, för det har träningarna också gjort…
Häxa har inte varit sig lik (nu vet jag varför ) och jag har varit en urusel förare som fastnat i dåliga mönster i stället för att stanna upp och försöka hitta ett bättre sätt att jobba med henne.
Så, nu tar vi en veckas paus eftersom damen ändå är låg under första löpveckan.
Hon är inte bara låg, hon är lättretlig! (snacka om pms )
Hon blir riktigt förbannad på alla avvikande ljud (studentvecka, raggarbilsväder mm -yey!) Morrar, skäller och reser raggen…
Jo, man blir väckt då och då av att en fläckig fröken står på min mage i sängen och gruffar.
Man ser liksom bättre ut genom sovrumsfönstret så, verkar fläcken resonera…
Jag återkommer med protokoll från senaste tävlingarna.
Simma lugnt i regnet tills dess!

Vid första pinnen hade snitseln blåst ner… (satte snitslar för att jag skulle se tydligt om hon markerade) men hon tog pinnen fint och gav mig! Bytte den mot korv och lekte lite med den innan jag stoppade undan den och vi satte fart igen.

Tyvärr var vägen som jag gått tillbaka på lite nära spåret ungefär halvvägs, vilket Häxa kände, så jag fick stoppa och vända, men hon hittade spåret ganska så enkelt igen och jobbade vidare.
Vid nästa pinne hade även den snitseln blåst ner på marken, så hon kom först in med den och tog sedan upp pinnen och gav mig.
Söthund!! (Gjorde likadant som vid första pinnen)
Sen var det raka spåret till slutpinnen som hon plockade superfint!
Helnöjd med helheten även om spårningen som sådan var ”sådär” idag…
”Hon är ju duktig att spåra.” utbrast Thor och med vår vanliga jargong svarade jag såklart att ”Det vet jag väl!” he he!!

Nu får det bli lugn och ro en stund, högst eventuellt gör jag något av bestyren som jag planerat i morse.
Senare i kväll är det valpkurs. Ska bli kul att se hur lång de kommit sen sist!
Nu soffmys!

Utöver momentträning så har vi tagit det lite lugnt i några dagar, lördag och söndag var Häxa på semester hos Åsa som hon tycker såååå mycket om!
Jag och hussen roade oss med att gå på dop i hufvudstaden, en föredömlig tillställning där det efteråt bjöds italiensk brunch och en massa goda viner i strålande sol vid en kajkant.
Vi kom hem sent igår kväll, hämtade upp en frökenfläck som det verkligen inte gått någon nöd på.:)

Men åter till att ta det lugnt, vi har snart varit lyckliga ägare av en underbar aussie i två år.
Under denna tid har jag aldrig upplevt att hunden haft ett aktiveringsbehov som jag inte klarat av att uppfylla.
Däremot har vi fått se små, små smakprov på hur det kan vara om man inte uppfyller behovet av hjärnjympa!
Jag har just nu lyxproblemet att jag hinner träna massor! (Mellan jobb som det så fint kallas, ska snart börja igen)
Så förra veckan bestämde jag mig för att ge fröken en ”tråkig” dag också, för man måste faktiskt kunna hantera sådana dagar också!
Inga problem alls den dagen, dag två blev det mest bara fysisk ansträngning, dag tre hade jag en blöt och kall nos som puttade på mig under hela förmiddagen. När jag tittade på ägaren till den kalla nosen möttes jag av ett flin och en viftande bakvagn…
Dags att jobba lite tyckte Häxa!

Livet med aussie är ljuvligt! Vill inte byta det mot någonting!!

Platsliggande: 5 -Häxa lägger sig fint och sätter sig upp precis när jag vänder mig om, sen satt hon stilla en stund innan hon la sig med nosen i backen igen… Ja, ja det ska väl finnas en förstagång för allt!

Tandvisning: 10 -Här måste jag jobba med att hon ska sitta stilla när jag hälsar på domaren! Däremot är det inga problem att kolla på tänderna.

Linförighet: 5 – Vi förtjänar verkligen inte bättre idag! En träningskompis sa innan vi gick in på plan att hon avundades Häxas fokus. Jag tror att hon bet sig i läppen när hon såg vår linförighet som för dagen var… äsch, skräp faktiskt.

Läggande: 9 -Det duger, hela momentet känns säkert men vi ska finputsa!

Inkallande: 10 -jag har hittat ett sätt att kalla in henne som gör att hon fokuserar och kommer in med fart! Idag använde hon mig inte som stoppkloss heller…

Ställande: 6 -Idag använde jag ett dubbelkommando för att vara övertydlig. Det behövdes och jag vet att vi har en del att jobba på här!

Apportering: 8 -hon var helt ”off”. Hon brukar vara så på hugget och älskar momentet numera.
Men idag fick jag upprepa kommandot.

Hopp över hinder: 10 -Först hade jag problem att få med mig hunden, hon ville helst följa tävlingsledaren som hade apporten! (då hade hon vaknat minsann! ) Sen genomförde hon momentet klockrent!

Helhetsintryck: 8 -Det är jag jätteglad för!

Så, i det blev alltså 147 poäng och ett andrapris i debuten.
Det får duga, nu siktar vi på förstapris i nästa tävling!
Vi fick många positiva kommentarer idag och det är alltid kul.

Nu kör vi vidare, ska ta tag i att anmäla till en tävling om tre veckor, dagens tävling var ett test och det blev ju inte någon katastrof så nu kör vi vidare!