Jag är usel som bloggare!
Har helt enkelt tappat motivationen att skriva ner vad vi är med om, men jag inser samtidigt att det faktiskt är ett värdefullt verktyg i vår träning, att kunna gå tillbaka och se vad vi har gjort och när.
Så här kommer en resumé av vad vi hittat på sen sist.
Kennelläger:
Jo, i år igen styrde vi kosan mot Eskilstuna och Windedos härliga kennelläger som i år var om möjligt ännu bättre än i fjol.
Jag och Erik köpte oss ett tält och en såndär uppblåsbar gästsäng och inkvarterade oss i med kudde och täcke och med undantag för sista nattens åskstorm bodde vi som kungligheter.
Erik och Häxa körde agility i dagarna två under ledning av bästaste “moster” Ingrid.
Jag och Häxa körde Sök dag 3+4 med en trevlig herre vid namn Mini i Ärlaskogen.
Jag fastnade ordentligt för Sök och kommer att fortsätta att träna.
Mini var en otroligt bra instruktör som lade stor vikt för att vi skulle tänka själva och göra upp planer för hur vi vill träna våra hundar.
Stort plus på det!
Häxa gillade sök, jag och Erik hade skitkul, både när vi gick med hund och som figuranter.
Dessutom fick man ju ett ordentligt träningspass när man skuttar och springer runt i kuperad terräng och kampar och leker med en massa hundar! 
Superhärligt!
Sista natten avslutades med ett riktigt rejält åskoväder som vi sov oss så gott igenom, ända tills åskan och blixtarna var rakt ovanför oss tidigt på morgonen och jag vaknade med insikten att vi parkerat tältet under ett träd.
Slet upp en yrvaken husse och hund och hoppade in i bilen.
En liten stund senare slog blixten ner i en åker något hundratal meter längre bort…
Efter härliga dagar med underbara människor och det obligatoriska avslutningsbesöket på Slagstaglass, jag längtar redan till nästa gång jag får se Ärlagänget (och då är moster och Linda inräknade trots att en har flyttat bort och den andra är på väg dit)
Sen då, högsäsong på jobbet, Erik och Häxa körde agility med siktet inställt på hemmatävlingar i början av augusti.
Jag fick damma av speakerrösten från hästtävlingarnas glansdagar till Eriks förtvivlan visade det sig efteråt.
För hur mycket en PA anläggning än förvrider ljudet så hörde Häxa tydligen sin matte och då var allt fokus på uppgiften borta.
Så tre disk av tre möjliga och en husse som fick veta hur det är att gå i mattens skor…
Jag har nämligen haft vissa fokusproblem med hussen i publiken på alla lydnadstävlingar vi startat i.
Sen är vi nästan på dagens dato.
Vi har åter (ofrivilligt) kört en liten period av att “vila oss i form” dvs minimalt med effektiv träning.
Startade upp igen i förra veckan med att köra igenom ettan i lydnad och YES! Vilken attityd Häxa hade.
Stenfokus och rappa rörelser och hela tiden en viftande svans… Superskoj!!
Igår blev det två spår med Sofie och Jackson som gick jättebra, intresset för apporterna blir allt bättre och hon är alldeles lagom “på” i spåret.
Idag var hon ännu bättre när vi gick ett spår som Sofie lagt åt oss, med 5 apporter + slut.
Vi hittade alla 5 och hon apporterade dem fint.
Jag lägger mycket tid på att byta fram och tillbaka med godis, kampa och lattja och det har gett önskat resultat.
Tyvärr så hittade vi inte slutet till min förvåning, för hon spårade noga och fint utan avbrott ända fram till vägen där bilarna stod, men ingen slutapport eller snitsel i sikte. (vi hittade inte heller den när vi gick tillbaka och letade) Däremot möttes vi av Häxas bästis Vikki, en slutapport så god som någon 
hi hi!
Så, då är vi tillbaka på exakt just nu då jag äntligen fick tid att blogga lite…
Jag sitter nämligen på tåget till männskobyn och flyger i morgon till Hemavan en vända för några dagars jobb.
Erik är ute och militärar och Häxa är på lattjolajbanläger hos bästa Sofie!
Vi har världens bästa hundvakter, Sofie är en av dem som lite då och då mer eller mindre frågar om inte vi ska åka bort lite så att hon får ha Häxa. <3
I ett annat inlägg kommer lite bilder och kanske en rapport från sista tävlingen innan jobbuppehållet.
En tävling där vi landade på 158,5 poäng och jag ändå gav domaren en kram!
