Nu har vi pausat färdigt!

Jodå! Nu är monsterarbetstiden över för denna gång, och jag har härligt hundiga dagar!
De senaste två månaderna har vi inte gjort mycket nämnvärt, Häxa har löpt och plötsligt blivit en betydligt vuxnare hund sett till kroppsbyggnad.

Just nu har vi besök av brorsan Jackson och roar oss med långa flockpromenader med våra bästa hundkompisar och lite lydnad.

Att vila oss i form ger inga nya kunskaper, men för varje gång tycker jag att Häxas attityd i lydnaden blir bättre för varje paus.
Vi småkikar lite på moment inför tvåan och apellen, inte för att vi på något sätt ska forcera framåt utan för att jag är så less på lydnadsklass 1.
Jobbar på att ha roligt när vi kör moment och firar de riktigt bra utförandena ordentligt!

Så, det är vad vi pysslar med.
Nu ska jag och tossisarna ta en kvällspromenix och sen ladda för kompispromenad i skogen i morgon igen.

Där satt den!!

Efter många om och med så grejade vi det där 1:a priset i ettan!
Som träningskompis Emil sa: ”Nu är jag less på dina 2:a priser!” Så sant!
Linförigheten började bra de första stegen och sen blev Häxa låg och seg.
Läggandet blev en nolla, jag var otydlig och kom på först utanför planen att poängavdrag för DK är bättre än en nolla och snällare mot hunden som får lyckas! (do´h)
Efter den missen så kände jag lite att ”äh, skitsamma nu bara kööör vi!” och tydligen släppte då även mina tävlingsnerver, för plötsligt så radade vi upp 9-10 på alla resterande moment. Hon gjorde tom ett riktigt bra ställande!
Trodde ändå inte att det skulle räcka till att nå över 160 poäng, men det gjorde vi! Yeeeey!
Bästaste vännen Vikki med matte Lisa fixade klassvinst på 190,5 p.
Bästa räserillern!!
Emil debuterade i klass 2 med ett förstapris och flera andra kamrater hade också en bra tävlingsdag! Superskoj!

Nästa helg kör vi tvådagars.
KM i spår och lydnad, jag tyckte när jag anmälde att vi nog skulle hinna påbörja ett framförgående… Hm, nja!
Men resten ska vi nog traggla oss igenom på ett sätt eller annat!
Nu ska jag roa mig med att beställa mig en träningsväst, husset pris till mig när vi äntligen tog ett 1:a pris…
(i och för sig var det jag som hintade himla snyggt, men om han fick sig ett objektiv till kameran så kan väl jag få en väst? Det var väl det som kallades för jämställdhet va? Ska han ha så ska hon ha!)

Hundhelg

Den här helgen blev bara hund! Erik for i fredags morse för att delta i Försvarets tävlingar ”Skallet” tillsammans bla en hundförare från mora.
Jag drog igång hundhelgen i lördags morse kl 05.00 när jag fixade matsäck och drog till skogs för att vara vittringsläggare på klubbens elitspårtävling.
En lång och kylig morgon senare fick jag veta att spåret (som var ett reservspår) inte behövdes och att jag gärna fick gå det med min hund.
Jag insåg ju att spåret var avsevärt svårare och längre än Häxa någonsin gått, så planen var att hon får gå så länge hon går och får massor av beröm för de pinnar hon hittar, och fixar hon det inte, så selar vi av och tar resten som en trevlig liten promenad.
Körde påsläppet ”som man ska” och hon plockade spåret åt rätt håll utan tvekan och drog iväg.
Vek sedan av och hittade lite rävspillning och snurrade runt lite.
Vi gick då tillbaka dit vi var innan hon började dra mot rävskiten och då plockade hon spåret som ingenting och tuffade på i bra tempo.
Jag som aldrig lyckas hålla koll på vart spåret går trots att jag gått ut det själv, var helt säker på att hon inte alls gick efter mitt spår.
Men då vänder Häxa mot mig, med en spårapport i munnen!
Tur att jag litar mer på hennes nos än mitt lokalsinne.
Duktiga hund! Lekte och bytte lite mot korv innan jag stoppade på mig apporten och hon gick på spåret igen.
Så fortsatte hela spåret, med undantag för att det var något väldigt hotfullt uppe i snårskogen på en höjd. Jag tror faktiskt att det kan ha varit en björn som lurade där (för hon har inte reagerat så kraftfullt på något djur som vi har mött i skogen, och vi har mött de flesta förekommande i dalaskogen förutom björn och varg), så jag hojtade och tjoade och pratade med Häxa som tillslut gick med på att släppa det som smög i skogen och spårade vidare…
Väl i mål så kunde jag räkna till 7 st fint apporterade pinnar + slut, fint tagna vinklar och inom godkänd tid.
Häxa gick i samma tempo och var väldigt fokuserad under hela spåret (med undantag för rävskiten i början och reaktionen på ”spöket” i skogen)
Härliga, duktiga hund!!
Tillbaka till klubben med ett stort leende, där jag var funktionär under lydnadsdelen och fick titta på ett ekipage med en härlig BC bland alla schäfrar, som hade sån himla härlig attityd på planen och sedemera vann tävlingen.
Kväll sen och ridtur. Kom i kapp folk i slutet som motionerade sin hund i bilen, dvs hunden fick springa lös efter bilen som de körde på en skogsväg…
Suck!

Idag fick det bli träning i orsa med gänget där.
Häxa gick till största delen skitbra, och vi fick till riktigt fin linförighet innan hon fick röja loss lite med bästa vännen Vikki.
(Misstänker att det kommer bilder på tuffiz.wordpress.com)
Himla härligt att träna med människor som inte bara är duktiga på att ge tips och råd, utan även kan ge glada tillrop när det ser bra ut! Fint för självförtroendet!

Hemma fick klorna en rejäl klippning och nu har Häxorna slö eftermiddag i väntan på att Erik kommer hem.
En hundig helg i världsklass!
Nästa helg blir inte mycket sämre, då blir det lydnadstävling hemma.

Avslutar med grattis till brorsan Puff och Ingela som gått godkänt MT.

På begäran av hundvakten…

Jag är usel som bloggare!
Har helt enkelt tappat motivationen att skriva ner vad vi är med om, men jag inser samtidigt att det faktiskt är ett värdefullt verktyg i vår träning, att kunna gå tillbaka och se vad vi har gjort och när.
Så här kommer en resumé av vad vi hittat på sen sist.

Kennelläger:
Jo, i år igen styrde vi kosan mot Eskilstuna och Windedos härliga kennelläger som i år var om möjligt ännu bättre än i fjol.
Jag och Erik köpte oss ett tält och en såndär uppblåsbar gästsäng och inkvarterade oss i med kudde och täcke och med undantag för sista nattens åskstorm bodde vi som kungligheter.
Erik och Häxa körde agility i dagarna två under ledning av bästaste ”moster” Ingrid.
Jag och Häxa körde Sök dag 3+4 med en trevlig herre vid namn Mini i Ärlaskogen.
Jag fastnade ordentligt för Sök och kommer att fortsätta att träna.
Mini var en otroligt bra instruktör som lade stor vikt för att vi skulle tänka själva och göra upp planer för hur vi vill träna våra hundar.
Stort plus på det!
Häxa gillade sök, jag och Erik hade skitkul, både när vi gick med hund och som figuranter.
Dessutom fick man ju ett ordentligt träningspass när man skuttar och springer runt i kuperad terräng och kampar och leker med en massa hundar! Superhärligt!
Sista natten avslutades med ett riktigt rejält åskoväder som vi sov oss så gott igenom, ända tills åskan och blixtarna var rakt ovanför oss tidigt på morgonen och jag vaknade med insikten att vi parkerat tältet under ett träd.
Slet upp en yrvaken husse och hund och hoppade in i bilen.
En liten stund senare slog blixten ner i en åker något hundratal meter längre bort…
Efter härliga dagar med underbara människor och det obligatoriska avslutningsbesöket på Slagstaglass, jag längtar redan till nästa gång jag får se Ärlagänget (och då är moster och Linda inräknade trots att en har flyttat bort och den andra är på väg dit)

Sen då, högsäsong på jobbet, Erik och Häxa körde agility med siktet inställt på hemmatävlingar i början av augusti.
Jag fick damma av speakerrösten från hästtävlingarnas glansdagar till Eriks förtvivlan visade det sig efteråt.
För hur mycket en PA anläggning än förvrider ljudet så hörde Häxa tydligen sin matte och då var allt fokus på uppgiften borta.
Så tre disk av tre möjliga och en husse som fick veta hur det är att gå i mattens skor…
Jag har nämligen haft vissa fokusproblem med hussen i publiken på alla lydnadstävlingar vi startat i.
Sen är vi nästan på dagens dato.
Vi har åter (ofrivilligt) kört en liten period av att ”vila oss i form” dvs minimalt med effektiv träning.
Startade upp igen i förra veckan med att köra igenom ettan i lydnad och YES! Vilken attityd Häxa hade.
Stenfokus och rappa rörelser och hela tiden en viftande svans… Superskoj!!
Igår blev det två spår med Sofie och Jackson som gick jättebra, intresset för apporterna blir allt bättre och hon är alldeles lagom ”på” i spåret.
Idag var hon ännu bättre när vi gick ett spår som Sofie lagt åt oss, med 5 apporter + slut.
Vi hittade alla 5 och hon apporterade dem fint.
Jag lägger mycket tid på att byta fram och tillbaka med godis, kampa och lattja och det har gett önskat resultat.
Tyvärr så hittade vi inte slutet till min förvåning, för hon spårade noga och fint utan avbrott ända fram till vägen där bilarna stod, men ingen slutapport eller snitsel i sikte. (vi hittade inte heller den när vi gick tillbaka och letade) Däremot möttes vi av Häxas bästis Vikki, en slutapport så god som någon hi hi!

Så, då är vi tillbaka på exakt just nu då jag äntligen fick tid att blogga lite…
Jag sitter nämligen på tåget till männskobyn och flyger i morgon till Hemavan en vända för några dagars jobb.
Erik är ute och militärar och Häxa är på lattjolajbanläger hos bästa Sofie!
Vi har världens bästa hundvakter, Sofie är en av dem som lite då och då mer eller mindre frågar om inte vi ska åka bort lite så att hon får ha Häxa. <3

I ett annat inlägg kommer lite bilder och kanske en rapport från sista tävlingen innan jobbuppehållet.
En tävling där vi landade på 158,5 poäng och jag ändå gav domaren en kram!

Då kör vi igen!

Jodå, det blev visst en bloggpaus när Häxa löpte… Inte så mycket att rapportera.
Jag har inlett sommarens jobbande med två ganska hysteriska veckor, men nu är vi ”på banan” jobbmässigt.
Sen händer en massa annat också, svensexor och möhippor, och annat trevligt och därimellan ska man hinna vara en matte och bra träningskamrat till världens bästa fläck också!
Nåväl, i morgon är det tävlingsdags igen en kvällstävling i grannkommunen och på fredag kör vi igen hemma.
Sommaren är bra, ljusa kvällar som inbjuder till kvällstävling och träning och en massa söta myggor och knott.
Det sista var ren lögn… Jädra vidriga blodsugare jag är helt prickig på kroppen blandat med sår som jag kliat upp i sömnen.
Hundtävling var det ja…
Trots att sista veckorna varit milt sagt hektiska, så har vi faktiskt hunnit träna lite, inte så mycket som jag vill men inte skrämmande lite heller.
Innan löpet bestämde jag mig för att byta kommando på ”stanna” till ”stå” då jag kämpat i evigheter med att hitta ett sätt att få till ställandet.
Tillslut började jag helt enkelt om helt från början med Lenas fenomenala tips via facebook tillsammans med en klicker.
Ibland med en medhjälpare som fick sköta klickern.
Nu är vi på gång med ställandet tror jag minsann.
I dag stannade hon spontant när jag stammade lite innan kommandot och då tog jag en chansning och satte ihop det, dock utan fotkommando.
Jodå, hon stannar. Bättre än vad hon någonsin gjort på kommando ”stanna” så vi är på rätt spår.
Men det blir mer nöta med leksak och klicker!
En variant har varit att släppa hennes bästa kampis och när hon stannat kommendera ”stå”.

Vi får se hur det går, på tidigare tävlingar har det ju varit våra ”säkra” moment som har överraskat mig på det mindre bra sättet…
I morgon är planen att gå igenom läggande, ställande och apportering innan start som en liten ”renminder” sen köööör vi!

Åerkommer med rapport.

Åska, löptik och spöregn…

Idag är verkligen ingen skön dag vädermässigt!
Luften är så tung och åskan hänger verkligen i luften.
Nu har det mullrat till och regnat för en stund sedan, men luften blev inte mycket friskare…
Jag är väldigt känslig för ovädersluft, så det känns som om någon lagt en blöt och varm yllefilt över skallen på mig.
Sedan sist har vi tävlat en gång officiellt och en träningstävling, skulle även ha tävlat i söndags men Häxa började löpa.
Det här löpet är välkommet av flera anledningar, en är att hon har löpt klart till kennellägret.
Om hon löpt som förväntat (första veckan i juli) så hade det infallit precis till lägret.
För det andra har hon inte varit sig själv de sista två veckorna, ofokuserad och allmänt i olag -precis som hon varit innan de sista två löpen, när jag tänker efter!
För det tredje och viktigaste, så började jag misstänka livmoderinflammation…
(trött hund, drack mycket, och tvättande där bak) Vad paranoid man kan vara va?

Nåväl, de senaste tävlingarna har gått riktigt dåligt. Jag kan inte säga att jag är förvånad, för det har träningarna också gjort…
Häxa har inte varit sig lik (nu vet jag varför ) och jag har varit en urusel förare som fastnat i dåliga mönster i stället för att stanna upp och försöka hitta ett bättre sätt att jobba med henne.
Så, nu tar vi en veckas paus eftersom damen ändå är låg under första löpveckan.
Hon är inte bara låg, hon är lättretlig! (snacka om pms )
Hon blir riktigt förbannad på alla avvikande ljud (studentvecka, raggarbilsväder mm -yey!) Morrar, skäller och reser raggen…
Jo, man blir väckt då och då av att en fläckig fröken står på min mage i sängen och gruffar.
Man ser liksom bättre ut genom sovrumsfönstret så, verkar fläcken resonera…
Jag återkommer med protokoll från senaste tävlingarna.
Simma lugnt i regnet tills dess!

Orkanspår

Började dagen med att titta ut och konstatera att det blåste halvstorm och spöregnade.
Planerade då in dammsugning och tvätt på dagens schema, en halvtimme senare ringer Thor och frågar om jag ska med ut och spåra…
Hur många tror att jag ens funderade över saken innan jag hojtade ”ja” i luren och kastade mig över frukostbestyren.
Medan jag tuggade i mig frukosten funderade jag över upplägg, och bestämde mig för ett hyfsat enkelt spår och för att det var dags att introducera apporterna.
Så, väl i skogen väntade vi ut ett spöregn i Thors buss innan vi gav oss ut och la spår.
Ny mark för mig och lite smålurigt vart alla vägar är. Men jag fick till ett spår som var ca 350 meter med två apporter + slutpinne.
Gick tillbaka och hittade en väg mot bilen.
Knatade ut ett 700 m spår till Thors Qenzo också, bra att få röra lite på sitt eget fläsk också!
Sen lite trevligt tjitttjatt medan spåren fick ligga. Himla trevligt att prata hund med två herrar med tokigt mycket erfarenhet av hundträning!
Ja, spåret då…
Påsläppet blev inte optimalt från min sida, och hon hade svårt att ”hitta iväg” men sen tuffade hon iväg fint med nosen i backen.
Fick feedback av Thor direkt i spåret, något som jag inte är van vid, men alla tips är välkomna. Även om jag mest mumlar till svar då jag vill ha full fokus på hunden…
Vid första vinkeln började hon gå med nosen lite högt och vinda lite, men utan att flaxa över spåret.
Jag tror att dofterna hamnade lite högre pga de starka vindbyarna.

Vid första pinnen hade snitseln blåst ner… (satte snitslar för att jag skulle se tydligt om hon markerade) men hon tog pinnen fint och gav mig! Bytte den mot korv och lekte lite med den innan jag stoppade undan den och vi satte fart igen.

Tyvärr var vägen som jag gått tillbaka på lite nära spåret ungefär halvvägs, vilket Häxa kände, så jag fick stoppa och vända, men hon hittade spåret ganska så enkelt igen och jobbade vidare.
Vid nästa pinne hade även den snitseln blåst ner på marken, så hon kom först in med den och tog sedan upp pinnen och gav mig.
Söthund!! (Gjorde likadant som vid första pinnen)
Sen var det raka spåret till slutpinnen som hon plockade superfint!
Helnöjd med helheten även om spårningen som sådan var ”sådär” idag…
”Hon är ju duktig att spåra.” utbrast Thor och med vår vanliga jargong svarade jag såklart att ”Det vet jag väl!” he he!!

Nu får det bli lugn och ro en stund, högst eventuellt gör jag något av bestyren som jag planerat i morse.
Senare i kväll är det valpkurs. Ska bli kul att se hur lång de kommit sen sist!
Nu soffmys!

Nipprigt

Men nu börjar jag tro att jag tagit efter en viss person i bloggfrekvens! Skärpning va?
Vad pysslar vi med? Jo vi tränar på, filar på momenten och hoppas på ”aha upplevelser”.
Idag kom en sådan, körde igenom vissa moment i ettan, vi ska göra start nr 2 i helgen.
Körde ett läggande under gång och fick ett såntdär ”wow resultat”!
Gaaaah vad nöjd jag blev!
Smånötte lite på ställande som för tillfället jobbas med en tennisboll som jag släpper hos henne en tiondels sekund före jag ger kommando. Framstegen kommer så sakteliga.
Lite inkallningar, jobbade med stadga och att inte komma farande på mattens minsta fnysning, svårt eftersom jag ju gärna vill behålla den härliga intensiteten i inkallningen.
Jobbar nu såhär: ”Häxa……….hit!” Är nöjd med resultatet för tillfället, själva ingångarna blev bättre på ett träningstillfälle då jag ”tog emot” henne med handen och visade in henne i position. Hon har inte använt mig som stoppkloss på länge nu.
Linförigheten är ok. Vi nöter på! Hon har så himla skön attityd när hon är riktigt taggad, jag går mest och flinar!
Däremot kan hon bli lite flamsig och yvig när hon är på det där taggade humöret.
Idag var det en taggad och kaxig fröken överlag, men trevlig att arbeta med mellan attackerna av ”killandet i fläckarna”.
Inledde med lite träning på inmarch på planen. Fungerade ok idag.

Utöver momentträning så har vi tagit det lite lugnt i några dagar, lördag och söndag var Häxa på semester hos Åsa som hon tycker såååå mycket om!
Jag och hussen roade oss med att gå på dop i hufvudstaden, en föredömlig tillställning där det efteråt bjöds italiensk brunch och en massa goda viner i strålande sol vid en kajkant.
Vi kom hem sent igår kväll, hämtade upp en frökenfläck som det verkligen inte gått någon nöd på.:)

Men åter till att ta det lugnt, vi har snart varit lyckliga ägare av en underbar aussie i två år.
Under denna tid har jag aldrig upplevt att hunden haft ett aktiveringsbehov som jag inte klarat av att uppfylla.
Däremot har vi fått se små, små smakprov på hur det kan vara om man inte uppfyller behovet av hjärnjympa!
Jag har just nu lyxproblemet att jag hinner träna massor! (Mellan jobb som det så fint kallas, ska snart börja igen)
Så förra veckan bestämde jag mig för att ge fröken en ”tråkig” dag också, för man måste faktiskt kunna hantera sådana dagar också!
Inga problem alls den dagen, dag två blev det mest bara fysisk ansträngning, dag tre hade jag en blöt och kall nos som puttade på mig under hela förmiddagen. När jag tittade på ägaren till den kalla nosen möttes jag av ett flin och en viftande bakvagn…
Dags att jobba lite tyckte Häxa!

Livet med aussie är ljuvligt! Vill inte byta det mot någonting!!

Helt ok!

Genrep ska aldrig gå för bra sägs det.
Så, vi får väl skylla på det :b ha ha!
Dagens protokoll från vår debut på lydnadsplanen är av minst sagt skiftande karaktär.
Ni får läsa själva här:

Platsliggande: 5 -Häxa lägger sig fint och sätter sig upp precis när jag vänder mig om, sen satt hon stilla en stund innan hon la sig med nosen i backen igen… Ja, ja det ska väl finnas en förstagång för allt!

Tandvisning: 10 -Här måste jag jobba med att hon ska sitta stilla när jag hälsar på domaren! Däremot är det inga problem att kolla på tänderna.

Linförighet: 5 – Vi förtjänar verkligen inte bättre idag! En träningskompis sa innan vi gick in på plan att hon avundades Häxas fokus. Jag tror att hon bet sig i läppen när hon såg vår linförighet som för dagen var… äsch, skräp faktiskt.

Läggande: 9 -Det duger, hela momentet känns säkert men vi ska finputsa!

Inkallande: 10 -jag har hittat ett sätt att kalla in henne som gör att hon fokuserar och kommer in med fart! Idag använde hon mig inte som stoppkloss heller…

Ställande: 6 -Idag använde jag ett dubbelkommando för att vara övertydlig. Det behövdes och jag vet att vi har en del att jobba på här!

Apportering: 8 -hon var helt ”off”. Hon brukar vara så på hugget och älskar momentet numera.
Men idag fick jag upprepa kommandot.

Hopp över hinder: 10 -Först hade jag problem att få med mig hunden, hon ville helst följa tävlingsledaren som hade apporten! (då hade hon vaknat minsann! ) Sen genomförde hon momentet klockrent!

Helhetsintryck: 8 -Det är jag jätteglad för!

Så, i det blev alltså 147 poäng och ett andrapris i debuten.
Det får duga, nu siktar vi på förstapris i nästa tävling!
Vi fick många positiva kommentarer idag och det är alltid kul.

Nu kör vi vidare, ska ta tag i att anmäla till en tävling om tre veckor, dagens tävling var ett test och det blev ju inte någon katastrof så nu kör vi vidare!

Uppladdning

I morgon ”smäller det”, dags för tävlingsdebut.
Tjohooo!
Igår laddade vi på bästa sätt med torsdagsträning, sen lunchpaus och därefter städning på klubben.
I pausen fick Häxa och hennes tjejkompisar Vikki och Kelly (aka Räserillern och Primadonnan) en rast och lekstund.
När krattandet var klart firade vi med en stund på agilityplanen för första gången i år.
Oj vad kul, tyckte Häxa och kunde knappt lägga band på sig mellan tunnlar, gunga och balansbom.
Vi körde några enkla kombinationer också, precis lagom vad jag klarar av att visa henne.
I vårt fall är matten begränsningen, hunden har råkoll och älskar agility och dess utmaningar.
Nåja, idag regnar det och vi ”roar” oss med städ och fix, medan Fläcken sover i soffan -givetvis på sitt fårskinn och med en huvudkudde!
I morgon kör vi så att det ryker, återkommer med rapport.